Konventionell röntgen är inte farligt, utan är en vanlig undersökningsmetod inom sjukvården som används för att diagnostisera olika hälsotillstånd. Strålningen som används vid röntgen är en typ av joniserande strålning, vilket innebär att den kan påverka celler och vävnader i kroppen och därför medföra potentiella risker. För många väger fördelarna med att få rätt diagnos upp dessa risker, eftersom röntgen inte är farligt i rätt dos och vid rätt tillfälle. Dock är det viktigt att patienter förstår riskerna med konventionell röntgen innan undersökningen genomförs.
Finns det risker?
Risken för komplikationer är mycket liten vid enstaka undersökningar eftersom patienter utsätts för låg dos strålning, vilket inte innebär någon större hälsorisk. Röntgenstrålning är joniserande och kan orsaka mindre skador på vävnader om det inte hanteras korrekt, men inga synliga skador på kroppen. Högre doser eller långvarig exponering av strålning medför en liten riskökning att få cancer i framtiden. För att minimera risken används alltid strålskydd och andra säkerhetsåtgärder, som att begränsa exponeringen så mycket som möjligt.
Vad är stråldos?
Stråldos refererar till mängden joniserande strålning som en person utsätts för under en röntgenundersökning. Dosen mäts i enheten Sievert (Sv) eller milliSievert (mSv) och beskriver den biologiska effekten av strålningen på kroppen. Dosen varierar beroende på undersökningens natur och ju högre dos som används, desto större är risken för skador på celler och vävnader.
Hur mycket strålning är farligt?
Det är svårt att sätta ett exakt gränsvärde för när röntgenstrålning blir farligt, eftersom risken beror på flera faktorer, som stråldos, ålder och individuella hälsotillstånd. För att kunna säga hur mycket strålning som är farligt krävs en grundlig bedömning av varje situation, men en vanlig röntgenundersökning utgör inte någon hälsorisk. Det är dock alltid viktigt att vara medveten om strålningens potentiella påverkan och att använda strålskydd.
Bra att veta om röntgen
Röntgen används ofta för att identifiera och diagnostisera sjukdomar och skador, på till exempel lungor, skelett, tänder och buk. Strålningens styrka och exponeringstid anpassas efter den specifika undersökningen och patientens behov.
- Efter en konventionell röntgenundersökning finns ingen strålning kvar i kroppen – den försvinner genast
- Minsta möjliga stråldos används alltid, baserat på situation
- Det finns tydliga riktlinjer för när röntgenstrålning ska användas och när den inte ska användas
Barn och röntgen
Barn växer fortfarande och därför mer känsliga för strålning vid röntgen än vuxna. De har även en högre risk att få cancer. För att skydda dem vid undersökningar används minimala doser och särskilt anpassade strålskydd.
Röntgen under graviditet
I de flesta fall är det ofarligt att göra en konventionell röntgenundersökning när man är gravid, förutom om det är livmodern som behöver röntgas. Om röntgen av livmodern är absolut nödvändigt under en graviditet, exempelvis vid en allvarlig skada eller sjukdom, vidtas åtgärder för att skydda fostret genom att använda strålskydd så att en så minimal stråldos som möjligt når fostret. Om möjligt ska alternativa undersökningsmetoder som inte involverar röntgen övervägas för att minimera riskerna.
Biverkningar vid högre stråldoser
De flesta upplever inga biverkningar av vanliga röntgenundersökningar. Vid höga doseringar eller långvarig exponering för röntgenstrålning kan patienter få hudproblem (rodnader, fjälla eller klia) eller tappa hår på området som har strålats. Dessa biverkningar uppstår några veckor efter undersökningen och går vanligtvis över av sig själv.